DU!
DU!Tänkte bara skriva av mig lite.
DU har knappt ett år på dig..
Om DU inte hör av dig på den tiden vet jag inte om jag vill ha med dig att göra!
DU har redan gjort mig så illa, jag har mått dåligt utan dig under hela min uppväxt. (från och till)
Det ända man egentligen minns av dig (som liten) är hur du skrek åt mig att gå lägga mig när jag smög bakom soffan för att titta på tv.
Efter skilsmässan..
Förhoppningarna, Glädjen när man äntligen fick träffa dig.
Och sen minns jag bara saknad... Saknaden av DIG! De tomma orden, lögnerna. Sveken.
Jag har alltid hoppats på dig och alltid velat ha kontakt. Jag har också alltid älskat dig!
Men frågan är om du ens bryr dig? Har du någonsin brytt dig? Kommer du att höra av dig när jag fyller år ens?
Jul? Knappast om ingen påminner dig...
Jag har alltid vetat innerstinne vem du är och vad du går för. Men på senaste tiden har jag verkligen fått den hårda sanningen kastad i ansiktet på mig. Och nu är det upp till DIG, bara dig! Visa nu att alla har fel!
Kommentarer
Trackback
