princessjess- Nagelterapeut

Nu har jag varit hemma i 3 veckor och imorgon börjar allvaret igen. Det är jobb som gäller. Blä! Jag vill verkligen inte gå dit! Det känns som jag gjort mitt inom barnomsorgen! Jag har inget mer att ge helt enkelt. Jag ser dessa dagar som en dag närmare utbildningen. Det känns så konstigt! Jag brann verkligen för detta för några år sen. Nu finns inget kvar av den känslan. Jag vill bara bort bort bort! Gå vidare i livet! Jag vill käna pengar, kunna leva utan att behöva vända på varända krona som man gör nu. Känna att jag får pengar för det jag gör. Inom förskoleverksamheten gör man såååå mycket mer än vad man ska och vem tackar mig för det? Fatta de ansvar man har för 15 liv. Det ska man vara 2 personer på ibland. Dessutom 1-3 åringar. Vist, sitter man vid ett skrivbord och knappar på datorn hela dagarna och har hand om tex; ett helt företags ekonomi, det är också ett stort ansvar. Men borde inte liv vara ett större? Det verkar då inte som det. Allt ska det dras ner på. In med flera barn på en yta som knappt är större än min lägenhet. Då bor vi bara två stycken här. Äh, det är helt sjukt! Nä. Jag har redan nu innan jag ens slutat . Slutat i hjärnan.. hmm det lät kanske knas. Men jag tror säkert att ni förstår vad jag menar?! Det är bara att gilla läget dessa 21 arbetsdagar som är kvar innan utbildningen. Kämpa på nu! Upp med humöret! Det kommer att gå bra!