Vad hände?

..Frågar alla.. Det har tagit tid att skriva detta, det har varit svårt.. Men jag tror jag är klar nu..

För ett och ett halft år sedan fick vi reda på att han hade vattenskalle, systa i nacken och ett syndrom som gjorde att gångarna upp till huvundet kunde täppas till. Det fanns en medecin som Tyson inte fick ta pga att han också hade Demodex..

Några dagar innan Varlborg var vi in med tyson till Vetrenärerna på Bagarmosens sjukhus för att tyson hade ont någonstans. Han var inte den där glada tyson som han brukar vara. Hon undersökte honom ordentligt men hittade inga fel. Möjligtvis kunde han kanske ha lite ont i ryggen. Så vi vart hemskickade för att vila. Det vart bättre under helgen och allt var som vanligt. Men så tyckte jag att han pep till lite då och då efter ett tag så vi tog det lugt igen. Så slutade han äta och ville inget annat än att sova i sin sin resebur en dag så då var det dax att åka in igen. Denna gången till Spånga sjukhus. Johan som vår veterinär hette då var jätte duktig och professionell. Han ställde lite frågor om hur han brukar må och jag berättar om alla turer från och till sjukhuset och han kunde snabbt lägga ihop ett och ett. Han ville ha journlen från veterinären som vi var hos för ett och ett halvt år sen. Han kunde då säga att det var syndromet syringohydromyelin han hade som nu hade "böjat om". Han viste precis som vi hade fått höra innan att det fanns en medecin som Tyson inte fick ta pga Demodexen. Då trodde ju jag att allt var kört. Men han sa att han inte viste så mycket om detta syndrom och skulle gå läsa på mer om det. Undertiden han var borta så kunde jag inte hålla tårarna borta. Jag viste att detta var slutet. Det tog en evighet för honom att komma tillbaka. Men tillslut kom han. Då sa han att det faktist kunde finnas ett alternativ vi kunde testa om vi ville... Jag vart så glad av att höra att det fanns hopp, jag kunde inte få fram ett ord jag bara nickade. Det fanns en medecin till, som inte var lite effektiv som den andra men den kunde kanske hjälpa honom att få ett normalt liv. Han frågade om vi skulle ge honom en spruta med medecin och en med smärtlindring nu och vi kunde få resten på resept med oss hem för att hämta ut. Jag nickade.. Dom tog Ty och gick in i ett av rummen medan jag fick en ny tid för återbesök dagen efter och en räkning att betala. Jag åkte hem med Tyson, Jimmy kom hem för att byta av mig då jag var tvungen att gå å jobba. Han och ty lägger sig och sover då ingen av oss hade sovit så bra dom sista nätterna. Så ringer Jimmy till mig efter några timmar och säger att han är pigg och lite gladare igen. Jag blir överlycklig och från att ha suttit på jobbet och varit orolig till 10000000 så slappnade jag av en smula och kunde jobba på. Dagen efter åker vi till Johan på Spånga sjukhus och där säger Johan att det är en helt annan hund och om det fortfsätter såhär behöver vi inte prata avlivning. Ring om det skule vara något vad det sista Johan sa. Så vi åker hem med tyson och jag åker och jobbar. När jag strax var klar för dagen ringer Jimmy igen och säger att han är lite konstig men ändå glad. Jag tror att han är trött efter allt han varit med om. Väl hemma så ser jag också att han är lite konstig. Jag ringer till Spånga igen men Johan har gått för dagen och kommer inte tillbaka förens på tisdag (det är fredag) Men hon i telefonen läser i Tysons journal att vi ska ta medecin vid behov så vi kunde ge honom igen. Det gjorde vi. Tyson sover å sover. Senare på natten springer Tyson runt som en yr höna.. Jag sätter mig på golvet och lockar. han springer förbi som att han inte ser mig. Oron stiger till MAX och jag vet inte vart jag ska ta vägen när jag förstår att han inte ser ordentligt. Jag tar honom i min famn och lugnar honom. Kollar öppet tider till Spånga och tåg dit. Vid detta skede tog vi beslutet att han skulle få somna in. Ty blir lugn och vi lägger honom i sin säng, där ligger han hela natten och sover. Jag la mig på golvet för att vara nära om det skule vara något.

Morgonen efter åker vi in i tystnad hela vägen. Vi sa inte många ord till varanra. Väl inne på sjukhuset skulle jag försöka berätta om natten. Jag kunde inte få fram ett org. tårarna strömmade ur mina redan rödsprängra sönergråtna ögon bakom mina solglasögon. jag fick tillslut fram dom helska orden och vi fick komma in på ett rum där dom hade tänt ett ljus och lagt en mjuk fäll på undersökningsbordet. Vi bara grät och grät. Ty försökte trösta..

Usch vad detta är svårt att skriva om!

Sköterskan kom in och frågade om vi ville vara med till slutet. Jag nickar utan att tänka efter för att jag ville att han skulle få somna in trygg i min famn. Hon kom tillbaka med en lugnande spruta. Jag var tvunget att ta tag hårt i Ty för att han skulle vara stilla. Så fort han såg sprutan vart han rädd. Han pep till av smärta och... Förlåt! Jag tog upp Ty och kramade honom och sa förlåt.. Jag älskar dig.. förlåt... Vi satt en stund och tyson vart tröttare och tröttare men han försökte kravla sig upp närmare mitt ansikte. Jimmy gick ut när veterinären kom med den sista sprutan. Jag frågade om jag kunde gå ut medans dom tog sprutan och komma in och låta honom somna i min famn med mig och det sa hon att det gick bra. Jag lämnade honom och ställde mig utanför dörren, En liten slund senare öppnades dörren och hon sa att nu är det färdigt, vill du gå in och ta farväl? Jag gick in utan att svara men då fanns han inte mer.. Hon hade missupfattat allt och han fick inte somna i min trygga famn..

Jag har ångest över detta än. Kommer nog alltid ha..

Dagarna efter är suddiga..

 

Jag vet att detta var det ända rätta för Tyson så att han skulle slippa lida mer. Men jag saknar honom så mycket.

Älskar honom så myckt!!


Kommentarer
Postat av: Dee

Va starkt av dig att kunna skriva om det. Usch mina tårar rinner nu. Det är det värsta beslut man måste ta men det är ibland det bästa och du gjorde helt rätt. Tyson fick ett alldeles för kort liv men vilket underbart liv du gav honom genom att vara den bästa matten. Stor kram!

2010-06-21 @ 12:27:21
URL: http://deelight.blogg.se/
Postat av: Catwalkqueen

Usch tårarna rann..

2010-06-21 @ 22:08:02
URL: http://catwalkqueen.blogg.se/
Postat av: Emma-Lee

Gumman, det här var nog det jobbigaste jag någonsin läst. Det gör ont i hjärtat och jag kan inte sluta gråta. Många varma kramar till dig.

2010-06-22 @ 00:45:52
URL: http://metrobloggen.se/emmalee
Postat av: Maria

Tårarna bara rinner... Stackars stackars er och lille Ty. Mitt hjärta värker för er. Hoppas Ty och min Eddie sitter tillsammans på ett flyffigt moln och gnager märgben och leker med varandra. =´(

Massor av kramar.

2010-06-22 @ 01:31:36
Postat av: Joyj med PK Giron

Jag kunde inte sluta gråta när jag läste. Jag fick så ont i hela kroppen. Kan inte föreställa mig hur du känner.. Så jävla starkt av dig att orka skriva om det. Ni har gett Tyson det bästa han kunde få, ni har varit helt fantastiska!! Stor kram till dig, fortsätt kämpa.

2010-06-22 @ 20:06:53
Postat av: Linda

Fy...jag fick ångest när jag läste...så jag kan inte änns föreställa mig din känsla...dom får inte göra sånna misstag!!!

Tyson har det bra nu...och med tiden kommer du med ha det. Men saknad är svårt att leva med. =(

kram vännen

2010-06-22 @ 20:44:06
URL: http://www.buddylinda.bloggspace.se
Postat av: Emelinda

Åh jisses, mina tårar forsar! Men nu lider han inte mer, lilla gubben - vila i frid Tyson!



MASSA kramar till dig

2010-07-08 @ 21:01:58
URL: http://emelinda.gopshusgarden.com
Postat av: carro

När jag läste denna historien fick jag som en klump i halsen, börjar nästan gråta! Stackars hund, men det var nog det bästa för honom ändå

2011-06-11 @ 20:09:06
URL: http://http:/carrrooohhh.blogg.se

Kommentera gärna inlägget här:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0