5 Juni


Då var vi här igen. En av dom mest sorgsna dagarna på året.. Idag för 2 år sen fick Tyson somna in. Minns det som om det vore igår. Vägen till djursjukhuset- tystnaden- tårara- ångesten- saknaden. Men jag kunde nog inte erkänna det då men det var också en lättnad på något vis. Han mådde så fruktansvärt dåligt den lilla kraken å har det bättre nu min lilla skruttis. Usch tårarna kommer när jag skriver. Den kärleken som fanns mellan oss går inte att beskriva. Kan bli så ledsen å irriterad på folk när dom säger saker i stil med att "han var ju bara en hund, nu väntar du något mycket bättre" Men vadå?! Han var min bebis å jag håller fortfarande fast vid att han kommer betyda lika mycket som min lilla skrutt i magen! Men det är inte många som kan förstå det. Oförstånd helt enkelt. Har lättare att borsta av det nu än jag hade förut. JAG vet ju hur jag känner å det är det som räknas. Sen kan alla säga precis vad dom vill!

♥ Saknaden efter dig är stor mitt lilla hjärta ♥

29 Maj

Är ett datum som alltid kommer finnas i mitt hjärta. Det var dagen då Tyson föddes. Idag skulle han blivit 4 år min lilla ängel.. Saknar honom fortfarande lika mycket.


♥♥♥

Längtar en smula till på lördag!

Då jag ska få gosa med Tindra :D Behöver i allra högsta grad lite PK gos just nu!
Snor bilden från Emma- Lees sida på lilla Tindra,hoppas det är ok? =)


Det är faktist precis två månader kvar tills Tyson skulle fyllt 4år. 29e Maj 2008 föddes han å 5 Juni 2010 fick han soma in <3 Saknaden kommer aldrig försvinna <3

Älskade ängel <3

Satt och tittade på kort på min älskade lilla ängel Tyson och det kommer fortfarande tårar men jag kan också skratta samtidigt. Vi hade så fina, glada stunder då han mådde bra och det är dom man vill minnas. Han gjorde så tokiga saker som fortfarande får mig att skratta.. Min lilla fis. Du lever kvar inom mig <3


Fick dagen att gå

Jag trodde att tiden igår skulle stå still. Men jag fick dagen att gå ändå. Jag var ute på en LÅNG promenad med en vän. Det slutade med att jag gick 15,41 km, jag och Jimmy tittade film. Åt gott och till sist blev det BB final som slutade med helt rätt vinnare. Försökte att inte tänka så mycket men det poppar ju upp hela tiden.. Men det var inte förns igår kväll när jag skrev inlägget innan som jag bröt ihop en smula. Gick å la mig å kände hur tomt det fortfarande känns utan Ty vid min sida.. Undrar om den här känslan någonsin kommer försvinna. Det har jag svårt att tro. Det är skönt iaf att man börjar kunna minnas honom med glädje också och inte bara med sorg. Man kan minnas tillbaka och skratta åt alla knasiga saker han hade för sig men när man tänker på det svarta hålet i mig... saknaden... så blir man ju så klart ledsen. Har tagit en dag i tagen och får nog fortsätta göra det.


För ett år sen

Var det jobbigaste dagen i mitt liv..


Det är med sorg å saknad jag går och lägger mig idag...

♥ Du kommer föralltid att finnas i mitt hjärta Tyson ♥

Älskade hjärtegull

Idag skulle du fyllt 3 år <3

 

Vi saknar dig och tänker på dig <3


Obeskrivlig saknad.

Jag minns med glädje men mest med sorg fortfranarnde! Tänker på dig varje dag. Du var helt otrolig med din  underbara personlighet. Du gav så mycket glädje. Alla älskade dig så fort dom såg dig och du älskade alla tillbaka. Med dig kom det så mycket glädje, men med dig kom också väldigt mycket sorg.

Du fick somna in och det gör så ont. Den tomheten du lämnat i mitt hjärta kommer aldrig att kunna fyllas av någon/något annat. Det är din plats. Tänk så mycket vi gick igenom... En sida av mig vill så gärna att allt ska vara som vanligt att du ska springa omkring här och bara vara den underbara glada lilla varelse du var medan jag samtidigt vet hur jobbigt det var varje dag att tampas med oron om idag skulle vara dagen då du inte längre var den glada, spralliga lilla fisen.. Tänk så du kämpade.. Vi tog rätt besut.  Jag vet det. Det var det bästa för dig!

Men fan va förbannat ont det gör ändå!

Du var mitt allt♥





Saknad

Det är andra advent och det andra ljuset tänder jag för dig idag.

Det ett halvår sedan du lämnade oss...

Tänker fortfarande på dig varje dag...

Saknar dig min lilla älskling ♥

Saknad


Det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på honom! Imorgon är det 5 månader sen han lämnade oss. Det känns som igår.. Tårarna rinner nu.. kan inte fortsätta skriva...

Jobbigt


Kommer denna smärta någonsin ta slut? I går kväll pratade jag och Jimmy lite om att vi saknade Tyson så mycket. Sen var det kört. Tårarna kom och vägrade sluta att rinna. Halva natten låg jag och vände och vred mig gråtandes i sängen över tomheten utan Tyson. Fattar inte varför jag ska dra upp detta igen då tårarna kommer igen.. men jag bara måste få skriva av mig detta.

Det har snart gått 4 månader sen den dagen du lämnade oss men det känns som om det vore igår..

Vi kommer för alltid att sakna dig Ty
Älskar dig!

Saknad!

Saknaden är fortfarande så enormt stor efter Tyson. Kommer jag nånsin minnas honom med glädje å inte bara med sorg? Stundtals är det ok, man kan prata om honom utan att bli ledsen men andra gånger räcker det med en liten tanke så kommer tårarna på en gång. Det gör så förbaskat ont att han inte finns mer! Jag minns knappt känslan av att ha honom i min famn å det skrämmer mig! Jag klarar fortfarande inte av att titta på bilder av honom för jag saknar honom så otroligt mycket. Det går inte att beskriva hur jag känner. Det är bara så tomt inom mig, det finns bara smärtan av saknad kvar.. Klarar inte av att skriva mer...


En tung dag

Idag har varit en tung dag. Har varit rätt ledsen idag.. :( Saknar tyson så himla mycke! Ska nog gå lägga mig så får jag hoppas på en bättre dag imorgon..

Natti

Vad hände?

..Frågar alla.. Det har tagit tid att skriva detta, det har varit svårt.. Men jag tror jag är klar nu..

För ett och ett halft år sedan fick vi reda på att han hade vattenskalle, systa i nacken och ett syndrom som gjorde att gångarna upp till huvundet kunde täppas till. Det fanns en medecin som Tyson inte fick ta pga att han också hade Demodex..

Några dagar innan Varlborg var vi in med tyson till Vetrenärerna på Bagarmosens sjukhus för att tyson hade ont någonstans. Han var inte den där glada tyson som han brukar vara. Hon undersökte honom ordentligt men hittade inga fel. Möjligtvis kunde han kanske ha lite ont i ryggen. Så vi vart hemskickade för att vila. Det vart bättre under helgen och allt var som vanligt. Men så tyckte jag att han pep till lite då och då efter ett tag så vi tog det lugt igen. Så slutade han äta och ville inget annat än att sova i sin sin resebur en dag så då var det dax att åka in igen. Denna gången till Spånga sjukhus. Johan som vår veterinär hette då var jätte duktig och professionell. Han ställde lite frågor om hur han brukar må och jag berättar om alla turer från och till sjukhuset och han kunde snabbt lägga ihop ett och ett. Han ville ha journlen från veterinären som vi var hos för ett och ett halvt år sen. Han kunde då säga att det var syndromet syringohydromyelin han hade som nu hade "böjat om". Han viste precis som vi hade fått höra innan att det fanns en medecin som Tyson inte fick ta pga Demodexen. Då trodde ju jag att allt var kört. Men han sa att han inte viste så mycket om detta syndrom och skulle gå läsa på mer om det. Undertiden han var borta så kunde jag inte hålla tårarna borta. Jag viste att detta var slutet. Det tog en evighet för honom att komma tillbaka. Men tillslut kom han. Då sa han att det faktist kunde finnas ett alternativ vi kunde testa om vi ville... Jag vart så glad av att höra att det fanns hopp, jag kunde inte få fram ett ord jag bara nickade. Det fanns en medecin till, som inte var lite effektiv som den andra men den kunde kanske hjälpa honom att få ett normalt liv. Han frågade om vi skulle ge honom en spruta med medecin och en med smärtlindring nu och vi kunde få resten på resept med oss hem för att hämta ut. Jag nickade.. Dom tog Ty och gick in i ett av rummen medan jag fick en ny tid för återbesök dagen efter och en räkning att betala. Jag åkte hem med Tyson, Jimmy kom hem för att byta av mig då jag var tvungen att gå å jobba. Han och ty lägger sig och sover då ingen av oss hade sovit så bra dom sista nätterna. Så ringer Jimmy till mig efter några timmar och säger att han är pigg och lite gladare igen. Jag blir överlycklig och från att ha suttit på jobbet och varit orolig till 10000000 så slappnade jag av en smula och kunde jobba på. Dagen efter åker vi till Johan på Spånga sjukhus och där säger Johan att det är en helt annan hund och om det fortfsätter såhär behöver vi inte prata avlivning. Ring om det skule vara något vad det sista Johan sa. Så vi åker hem med tyson och jag åker och jobbar. När jag strax var klar för dagen ringer Jimmy igen och säger att han är lite konstig men ändå glad. Jag tror att han är trött efter allt han varit med om. Väl hemma så ser jag också att han är lite konstig. Jag ringer till Spånga igen men Johan har gått för dagen och kommer inte tillbaka förens på tisdag (det är fredag) Men hon i telefonen läser i Tysons journal att vi ska ta medecin vid behov så vi kunde ge honom igen. Det gjorde vi. Tyson sover å sover. Senare på natten springer Tyson runt som en yr höna.. Jag sätter mig på golvet och lockar. han springer förbi som att han inte ser mig. Oron stiger till MAX och jag vet inte vart jag ska ta vägen när jag förstår att han inte ser ordentligt. Jag tar honom i min famn och lugnar honom. Kollar öppet tider till Spånga och tåg dit. Vid detta skede tog vi beslutet att han skulle få somna in. Ty blir lugn och vi lägger honom i sin säng, där ligger han hela natten och sover. Jag la mig på golvet för att vara nära om det skule vara något.

Morgonen efter åker vi in i tystnad hela vägen. Vi sa inte många ord till varanra. Väl inne på sjukhuset skulle jag försöka berätta om natten. Jag kunde inte få fram ett org. tårarna strömmade ur mina redan rödsprängra sönergråtna ögon bakom mina solglasögon. jag fick tillslut fram dom helska orden och vi fick komma in på ett rum där dom hade tänt ett ljus och lagt en mjuk fäll på undersökningsbordet. Vi bara grät och grät. Ty försökte trösta..

Usch vad detta är svårt att skriva om!

Sköterskan kom in och frågade om vi ville vara med till slutet. Jag nickar utan att tänka efter för att jag ville att han skulle få somna in trygg i min famn. Hon kom tillbaka med en lugnande spruta. Jag var tvunget att ta tag hårt i Ty för att han skulle vara stilla. Så fort han såg sprutan vart han rädd. Han pep till av smärta och... Förlåt! Jag tog upp Ty och kramade honom och sa förlåt.. Jag älskar dig.. förlåt... Vi satt en stund och tyson vart tröttare och tröttare men han försökte kravla sig upp närmare mitt ansikte. Jimmy gick ut när veterinären kom med den sista sprutan. Jag frågade om jag kunde gå ut medans dom tog sprutan och komma in och låta honom somna i min famn med mig och det sa hon att det gick bra. Jag lämnade honom och ställde mig utanför dörren, En liten slund senare öppnades dörren och hon sa att nu är det färdigt, vill du gå in och ta farväl? Jag gick in utan att svara men då fanns han inte mer.. Hon hade missupfattat allt och han fick inte somna i min trygga famn..

Jag har ångest över detta än. Kommer nog alltid ha..

Dagarna efter är suddiga..

 

Jag vet att detta var det ända rätta för Tyson så att han skulle slippa lida mer. Men jag saknar honom så mycket.

Älskar honom så myckt!!


Jobbiga tider

Nu har jag dessa 3 dagar storstädat, tvättat fönster, bakat, diskat, tvättat.. Ah, allt du kan tänka dig för att slippa tänka. Jag är ju hemma hela fm för att jag har lagt mitt schema efter Tyson.. Men nu när han inte längre finns vet jag inte vart jag ska ta vägen. Jag kan inte bara sätta mig för då snurrar alla tankarna i skallen och saknaden tränger ut som tårar och jag orkar inte vara ledsen hela tiden. Vi har en jobbig tid framöver. Saknaden är enorm och man vill helst inte vara hemma alls då man hela tiden påminns om att han inte längre finns. På jobbet går det ganska bra ändå. Det är såklart jobbigt att prata om det för alla undrar ju hur det är med lilla Ty.. Å så alla som redan vet undrar ju vad som hänt och hur jag mår såklart.. Men jag klarar av att prata om det utan att börja gråta nu iaf. Vist är tårarna nära ibland.. Men det är skönt för att man pratar om mycket annat, då tänker man inte alls lika mycket på det. Det kommer bli lättare med tiden men nu har vi en jobbig tid framför oss ett bra tag framöver.
Jag ska skriva och berätta vad som hände men just nu känner jag att jag inte orkar.

Det är så tomt utan dig!

Jag saknar dig så mycket! Det är så tomt...
..
Med tiden ska det bli bättre. Men det kommer ta lång tid.

Jag vill tacka alla för allt fint stöd! Det värmer!

Saknad!

Det är så oerhört tomt! Jag klarar inte av detta! Jag vet att det var det rätta för honom.. men det gör så ont! Saknaden är enorm! Han svarade ju jätte bra på medicinen han fick?! Men det höll bara i sig i knappt en dag. Sista natten var jätte jobbig. Att behöva ta beslutet att låta honom somna in var det svåraste vi gjort någonsin!



Kan inte skriva mer...

Vila i frid älskade lilla vän

Imorse fick Tyson somna in. Det gör så ont i våra hjärtan!
Det är så tomt utan dig..

Du kommer för alltid finnas med i våra hjärtan!

Älskar dig Tyson!

Nu mår Ty inge bra igen..

Precis som i valborgshelgen fick Ty ont igen iförrgår.. Efterssom vi "åkte in i onödan" sist å vart hemskickade för att vila några dagar för att se om det inte vart bättre så avvktade vi och han vart bättre å bättre igår. Han var nästan helt bra.. Så imorse när jimmy varit ut på första kissen kommer han in å säger att det har blivit sämre igen. Det blir att ringa till Vet igen å se vad dom tycker vi ska göra. Vi fick ju smärtstillande med oss hem sist så det kanske är på tiden att han får lite men efterssom dom sa att helst inte så avvaktar vi väl ifall att dom tycker att vi ska åka in så att dom får kika på honom..

Usch va det är jobbigt det här! Ska det aldrig ta slut.. antagligen inte.. just nu bara HATAR jag hans upfödare!! Tänk vilket lidande hon har orsakat oss dessa 2 år..

Grattis Tyson

Idag fyller Tyson 2 år och det firar han med bästisen Tusse.

Grattis i efterskott Tusse!


Tidigare inlägg
RSS 2.0