princessjess- Nagelterapeut

..Frågar alla.. Det har tagit tid att skriva detta, det har varit svårt.. Men jag tror jag är klar nu..

För ett och ett halft år sedan fick vi reda på att han hade vattenskalle, systa i nacken och ett syndrom som gjorde att gångarna upp till huvundet kunde täppas till. Det fanns en medecin som Tyson inte fick ta pga att han också hade Demodex..

Några dagar innan Varlborg var vi in med tyson till Vetrenärerna på Bagarmosens sjukhus för att tyson hade ont någonstans. Han var inte den där glada tyson som han brukar vara. Hon undersökte honom ordentligt men hittade inga fel. Möjligtvis kunde han kanske ha lite ont i ryggen. Så vi vart hemskickade för att vila. Det vart bättre under helgen och allt var som vanligt. Men så tyckte jag att han pep till lite då och då efter ett tag så vi tog det lugt igen. Så slutade han äta och ville inget annat än att sova i sin sin resebur en dag så då var det dax att åka in igen. Denna gången till Spånga sjukhus. Johan som vår veterinär hette då var jätte duktig och professionell. Han ställde lite frågor om hur han brukar må och jag berättar om alla turer från och till sjukhuset och han kunde snabbt lägga ihop ett och ett. Han ville ha journlen från veterinären som vi var hos för ett och ett halvt år sen. Han kunde då säga att det var syndromet syringohydromyelin han hade som nu hade "böjat om". Han viste precis som vi hade fått höra innan att det fanns en medecin som Tyson inte fick ta pga Demodexen. Då trodde ju jag att allt var kört. Men han sa att han inte viste så mycket om detta syndrom och skulle gå läsa på mer om det. Undertiden han var borta så kunde jag inte hålla tårarna borta. Jag viste att detta var slutet. Det tog en evighet för honom att komma tillbaka. Men tillslut kom han. Då sa han att det faktist kunde finnas ett alternativ vi kunde testa om vi ville... Jag vart så glad av att höra att det fanns hopp, jag kunde inte få fram ett ord jag bara nickade. Det fanns en medecin till, som inte var lite effektiv som den andra men den kunde kanske hjälpa honom att få ett normalt liv. Han frågade om vi skulle ge honom en spruta med medecin och en med smärtlindring nu och vi kunde få resten på resept med oss hem för att hämta ut. Jag nickade.. Dom tog Ty och gick in i ett av rummen medan jag fick en ny tid för återbesök dagen efter och en räkning att betala. Jag åkte hem med Tyson, Jimmy kom hem för att byta av mig då jag var tvungen att gå å jobba. Han och ty lägger sig och sover då ingen av oss hade sovit så bra dom sista nätterna. Så ringer Jimmy till mig efter några timmar och säger att han är pigg och lite gladare igen. Jag blir överlycklig och från att ha suttit på jobbet och varit orolig till 10000000 så slappnade jag av en smula och kunde jobba på. Dagen efter åker vi till Johan på Spånga sjukhus och där säger Johan att det är en helt annan hund och om det fortfsätter såhär behöver vi inte prata avlivning. Ring om det skule vara något vad det sista Johan sa. Så vi åker hem med tyson och jag åker och jobbar. När jag strax var klar för dagen ringer Jimmy igen och säger att han är lite konstig men ändå glad. Jag tror att han är trött efter allt han varit med om. Väl hemma så ser jag också att han är lite konstig. Jag ringer till Spånga igen men Johan har gått för dagen och kommer inte tillbaka förens på tisdag (det är fredag) Men hon i telefonen läser i Tysons journal att vi ska ta medecin vid behov så vi kunde ge honom igen. Det gjorde vi. Tyson sover å sover. Senare på natten springer Tyson runt som en yr höna.. Jag sätter mig på golvet och lockar. han springer förbi som att han inte ser mig. Oron stiger till MAX och jag vet inte vart jag ska ta vägen när jag förstår att han inte ser ordentligt. Jag tar honom i min famn och lugnar honom. Kollar öppet tider till Spånga och tåg dit. Vid detta skede tog vi beslutet att han skulle få somna in. Ty blir lugn och vi lägger honom i sin säng, där ligger han hela natten och sover. Jag la mig på golvet för att vara nära om det skule vara något.